Shiva

Hinduism - Shiva

Det är sista året på gymnasiet och inom religionskunskapen studerar jag hinduismen som är en av världsreligionerna. Den är väldigt väldigt komplicerad, men samtidigt väldigt spännande och intressant.

Det som fångade mitt intresse och som jag vill fördjupa mig kring är guden Shiva.

Hinduer tror på många olika gudar och guden Shiva är en av de tre största. De är polyteister (tror på många gudar). Det bor ca 700 miljoner människor i Indien och 28% av befolkningen är shivaiter. Alltså att de dyrkar och ber till guden Shiva. Främst de som bor på den södra delen av Indien. Men vem är Shiva egentligen?

Shiva är en mycket gammal gud som dyrkades redan för väldigt länge sedan (ca 4000 år sen). Han är evig och finns överallt. Han är även den som har skapat världen, uppehåller den och förstör den. Shiva brukar framställas på olika sätt bland annat som välbyggd och mediterande och ofta blå färgad. Han har fyra händer som kan tolkas som balansen mellan liv och död eller gott och ont. Hans högra hand gör en gest som tolkas ”Jag skyddar er”. Runt halsen har han en kobra som symboliserar styrka och fruktsamhet. Bredvid honom finns en treudd som ska skydda mot onda demoner och andra fiender. Shiva har långt hår, och därifrån rinner floden Ganges. Det är han som skyddar de sju heliga floderna i Indien. Shiva har även ett tredje öga som symboliserar ljus, visdom och även makt.



Baby Shiva

 Det är nämligen så att Shiva har andra ”ansikten” (avatarer). Han kan förvandlas till en kvinna, och även ett barn! När han är kvinna heter han Shakti och är väldigt snäll.

Det finns en berättelse om när Shiva var ett barn. En gång för länge sedan fanns en ond demon som alla gudar var rädda för och den kunde endast bli dödad av en kvinna. Shiva skapade då en Kali, dödsgudinnan. Hon dödade demonen, men var ond mot alla omkring. Gudarna blev rädda och bad till Shiva att rädda situationen. Shiva förvandlades till ett barn. Kali tyckte han var så söt och lyfte upp honom. Då sög han ut allt ont inom henne.

Ibland har hinduer lite konstiga berättelser som låter väldigt ologiskt i mina öron. Jag menar, varför ska Shiva förvandlas till ett barn när det var han som skapade Kali? Kunde han inte styra och bestämma över henne om han var hennes skapare?

Shiviater dyrkar egentligen en väldigt känd symbol, lingamen (en fallos). Den ser ut som en enorm penis. Men hinduer uppfattar den inte som något könsorgan utan som styrka, andlig kraft och hopp. Det är dit kvinnor ber när de vill ha söner. Även det tycker jag låter korkat. Större chans att få barn om man ber till en spermie till exempel?

Men Shiva har i alla fall en son som jag tycker är jättegullig, Ganesha, som ni säkert hört talas om vid flera tillfällen. Det är den mulliga guden med ett elefanthuvud. En gång i tiden var Ganesha normal, men det var innan Shiva kom högg huvudet av honom.

Halshuggningen har så sin förklaring. Så här gick det till, Ganesha vaktade Parvati (som är Shivas fru). En dag kom Shiva och ville in till Parvati men Ganesha stoppade honom och sa att Parvati inte vill släppa in någon. Shiva tog det som ett skämt och ville fortsätta att gå in, men han möttes av Ganeshas hand som allvarligt stod kvar och vägrade släppa in honom. Shiva blev frustrerad och hans tankar fylldes av vrede. Han högg huvudet av Ganesha. Parvati brast i gråt och vägrade förlåta Shiva om han inte väckte honom till liv igen. Men Ganeshas huvud hade försvunnit så Shiva gick ut i skogen för att hugga ett nytt huvud och offret blev såklart en elefant.

När jag tänker på Gud så tänker jag att han kan göra precis allt, och då menar jag ALLT! Shiva har många egenskaper som t.ex. förstöraren, världsfrälsaren, stor, kraftens gud, skaparen m.m. Skaparen är han ju. Varför ut och jaga efter ett elefanthuvud när han istället hade kunnat skapa ett vackert ansikte. Jag tycker att det är lite knas där!

Min Gud (Allah) har också många egenskaper som t.ex. Den vetande, den allsmäktige, den barmhärtige, den förlåtande, den store, den skapande m.m.

Egentligen tycker jag att ordet Gud/gudar är någonting väldigt stort och mäktigt. För att beskriva gud eller berätta om honom så ska man få känslan av att han verkligen ÄR den store, den högste, den evige, den allseende, den starka o.s.v. En gud behöver inte kämpa för att göra något, eller ens göra något över huvudtagen. Han borde ha dem som gjorde saker åt honom, om inte ens det eftersom han är skaparen till allt. Gud kan få precis vad han vill, när han vill. Det är vad jag tror om Gud. Men jag upplever inte den känslan av Shiva i dem berättelsen då han får springa ut i skogen för att hugga av ett elefanthuvud?

Jag tycker att Islams ord på GUD har mycket större betydelse [innebörd] den är mer mäktig. Nu säger jag Islam bara för att jag är muslim och är monoteism, likaså gäller det för kristna och judar. Till skillnad från Shiva så står min Gud för de egenskaperna han bär på.

För att vara extra tydlig så vill jag poängtera att jag inte kritiserar hinduismen utan bara säger vad jag tycker. Och jag tror säkert att de tycker att Islam är upp och ner och att jag är cp-skadad som tror på en Gud.

Ibland tänker jag på på hur det känns att inte tro på någon gud eller ha någon religion. För då kan man inte få sina frågor besvarade. Hur startade allting? Vart kommer hända när man dör? Varför finns man i detta liv? Varför är vi människor byggda på ett så komplicerat sätt? Är det ointressant och veta svaren? Kanske vill man inte veta utan endast leva som en god människa. Men i hjärtats djup tror jag att de inte förstår varför de existerar och vad meningen med livet är. De hade nog svarat ” ah, njut av livet, man lever bara en gång”

Jag har själv funderat flera gånger på varför jag lever och vad meningen med livet är? Men jag finner samma svar hela tiden. Jag lever för att dyrka Gud(Allah) så som han vill bli dyrkad ” till honom tillhör vi och till honom kommer vi återvända”. Och meningen med mitt liv är att jag ska leva som en god människa och vara god mot alla omkring samt att jag ska följa islams regler för att hamna i paradiset när jag sedan dör. Men det är inte så lätt!

Enligt hinduismen så finns det inget slut på livet utan vi befinner oss på ett slags kretslopp som bara går runt och runt i all evighet, det är det som kallas för samsara.

Hinduer tror på återfödelse, men jag tror på domedagen.

När en hindu dör så återföds själen (atman) i en ny kropp och då lever man om från början. Men man kan återfödas till ett djur eller insekt beroende på karma som är någon slags bonus(poäng) som hinduerna får när de utför goda eller dåliga handlingar. Alltså om man gör något gott så får man bra karma, och om man gör något dåligt eller utför en dålig handling så får man dålig karma.

Det är viktigt att samla på bra karma eftersom den avgör vad man blir i nästa liv. En hindu måste följa dharma (plikter och lagar).

Vad gäller karma så skiljer sig hinduismen inte så mycket från islam heller. Beroende på en muslims handlingar så hamnar man antingen på ett evigt paradis eller ett evigt helvete. Nu är det så att en hindu har second chance. Men så är det inte i Islam, man har endast en chans och man har ett val men vi människor är svaga och har svårt att kämpa mot oss själva. Det finns inte någon som inte begår synder. Utan det handlar om vad man gör efter att man har syndat. Vänder man sig till Gud och ber om förlåtelse eller struntar man i det. Det är det som väger tungt. Inom Islam samlar man på det som kallas på arabiska ”hasanat” ett liknande ord för karma som även finns inom buddismen. Varje handling får konsekvenser. Har man många hasanat så hamnar man i paradiset, har man mer sayiat- (motsatsen till hasanat) så hamnar man i helvetet. På domedagen kommen det finnas en stor våg som väger varje persons handling och den avgör vart man hamnar sedan.

Människor är olika och religion kan vara något komplicerat för vissa därför väljer många människor att inte tro på gud och hela den biten.(Ateister). Vissa bryr sig inte ens om vad som ska hända med dem efter döden. Såklart om man tror på en grej som andra inte gör så tycker man att de har fel, helt ärligt jag gör det. Bara för att jag känner mig starkt övertygad om att jag har rätt och att tron på en Gud är det rätta samt att Islam är den rätta religionen. Och de som inte har samma livsåskådning som mig behöver tänka om. Men så hade en kristen eller en hindu också sagt. Men jag dömer inte någon utan lämnar allt till Gud efter som han vet bäst. Min religion lär mig att respektera alla och behandla alla så som jag vill bli behandlad.

Det som jag tycker är underbart med religioner är att alla har fina budskap. Alla stävar efter lycka, efter fred, kärlek till alla omkring, respekt till människor, leva som en god människa. Alltså Goda budskap. Jag vill avsluta detta med en ”hadith”(återberättelse) som jag tycker väldigt mycket om eftersom den har så mycket visdom.

Profeten Muhammed (frid vare med honom) Sade: ” Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv”

Peace

Asma Mettichi