Hinduism och Yezidism (Krishna)

Hinduismen är av en världens största och äldsta religion som ingen vet exakt när den uppstod. Religionen är mycket färgrik och komplex religiös tradition och som har sina rötter ungefär 4 000 år tillbaka i tiden i den mäktiga Induskulturen kring floden Indus i västra Indien.

Arkeologer(fornforskar) började gräva ut ruinerna på 1900-talet i de två viktigaste städerna i Induskulturen som var Harappa och Mohenjo- Daro som kallas idag för Pakistan. I de båda städerna fanns en fästning på en kulle som användes som tempel och en byggnad för de styrande. Man hittade också hundratals sigillen och en del av statyerna föreställer gudar som liknar de hinduiska gudar som dyrkas i dag. Induskulturen gick under omkring 2 000 f. Kr.

Ungefär 500 år senare invaderade en grupp människor som kallades arier den nordöstra delen av Indien, området i Indusdalen. Dessa indo-arier var besläktade med s.k. indo-iranier som vid ungefär samma tidpunkt bosatte sig i norra Iran. Sigill Deras religion förenades med den religion människor i Indusdalen hade och blev grunden för hinduismen. Arierna dyrkade många gudar och de flesta hade med naturen att göra.

Det finns många olika sätt att vara hindu på. En del ber till gudarna varje dag medan andra inte följer något bestämt mönster. Det finns inga regler för hur man ska utöva sin religion, men de flesta hinduer har samma grundtro. De tror på reinkarnation som betyder själen återföds i en annan kropp när man dör. Man återfödas i en människokropp eller ett djurlopp och man kan återfödas många gånger i ett evigt kretslopp av liv och död som kalls samsara.

För att söka frälsningen för hinduerna är att bada i den heliga floden Ganges vilket de tror att vattnet är heligt och att de renas från sina synder om de dricker vattnet eller tvättar sig i de. På det sättet kommer de närmare moksha (den slutliga befrielsen från cykeln av födelse, död och återfödelse) och som också är viktigt ritual inom hinduismen.

De har många sätt att leva på, många vägar att följa och även många gudar att tro på. De viktigaste gudarna är Brahman(som har ingen form och kan inte ses utan den finns överallt, hela tiden), Vishnu(beskyddaren) och Shiva som är förstöraren. Både Vishnu och Shiva är mycket omtyckta gudar som dyrkas av miljontals hinduer i tempel runt om i Indien.

Det finns även andra gudar som Krishna som är guden Vishnus åttonde avatar och en av de mest omtyckta hinduiska gudarna. Krishna är berömd för att vara en busig gud och för att han gärna skojar med och ibland också lurar sina vänner. Krishna är också känd för att han finns i många berättelser som hjälte. Han brukar beskrivas med mörkblå eller svart hy och han håller i en flöjt som han ibland spelar på.

Ofta är han omgiven kor och unga mjölkerskor som kalls gopier.

Familjen är mycket viktig för hinduer, därför ska ingen behöva känna sig ensam. Alla hjälps åt med hushållsarbetet och tar hand om varandra. Barnen får kunskap om sin religion genom sina föräldrar och mor- och farföräldrar och de får också lära sig att visa respekt för äldre personer.

Många hinduer är vegetarianer eftersom de respekterar alla levande varelser och de inte vill döda djur för att få kött. Kor är därför heliga för att de ger många viktiga produkter bland annat mjölk, bränsle och gödsel. Ingen hindu kan tänka sig att skada eller döda en ko eller äta kött från kor. En typisk måltid består av flera välkryddade vegetariska rätter som äts från bananblad eller metallfat. Man äter med fingrarna och använder bara höger hand eftersom den vänstra anses oren.

Hinduer dyrkar sina gudar i tempel som finns i hela Indien och även andra länder också där hinduer har bosatt sig. Templet kallas mandir som oftast är tillägnat en särskild gud, gudinna eller helig man. Templet är gudens bostad på jorden och hans närvaro i templet markeras med en bild eller staty i kulturrummet. Man kan även be hemma, i ett särskilt rum eller i en del av ett rum med en gudabild.  Det finns inga fasta regler för hur hinduer ska be till gud. En del går till templet varje dag men andra kommer bara vid särskilda tillfällen som viktiga högtider.

De äldsta heliga böckerna inom hinduismen är från den ariska tiden för mer än 3 000 år sedan. Det är fyra samlingar med hymner, böner och magiska formler som kallas för Veda. Den äldsta samlingen kallas för Rigveda, kunskapens sång och den innehåller mer än 1 000 hymner.

Den heliga floden Ganges är hinduismens heligaste välfärdsort, där man sköljer bort sina synder och sprider askan efter döda anhöriga.

När en hindu dör förs kroppen till en kremeringsplats och placeras på en hög av trädgrenar och sandelträ. Den avlidnes äldste son eller en annan manlig släkting tänder bålet samtidigt som en präst sjunger texter de heliga böckerna. När kroppen brinner spricker skallen och själen frigörs för att kunna återfödas. Senare samlar man ihop askan från kroppen och om möjligt sprids askan i floden Ganga, efter kremeringen sörjer man i tio dagar och varje år markerar man personens dödsdag med en särskild ceremoni.

Jag tycker att hinduismen är ganska intressant och mycket av religionen påminner om min(yezidism) och att det också är bra att hinduerna har ett klart mål i sitt liv att nå Brahma vilket innebär att man tar sig ur det eviga kretsloppet. Vilket en persons karma bestämmer för en hindu är det väldigt viktigt att bete sig på det sätt som religionen kräver för att man ska kunna nå Brahma

Jag tycker också att det är bra att hinduerna tänker på djuren och inte skadar de men människokroppen behöver faktiskt ibland lite kött.

Två saker som jag tycker är dåligt med hinduismen är att kastsystemet lever kvar som delar in människor i grupper som arierna bestämde när dom erövra Indien. Det andra är att när hinduer samtidigt som de förenar sig i den heliga Ganges dricker också. De kan ju få andras baktrierar och andra sjukdomar som smittar snabbt.

Yezidismen är en naturreligion och en av de äldsta religionerna som har sina rötter ungefär 4000 år tillbaka i tiden i den heliga Lalish i (Mesopotamien) norra Irak. Yezidierna tror att gud fanns före naturen och livets uppkomst. De tror också att Gud skapade ett frö som fick liv och blomstrade, efter det skapades naturen, luften och elden. Därefter skapades sju änglar. Varje ängel skapades i en av de sju veckodagarna. Melek Taus var den första ängeln, därför gav gud ledarrollen till den. Melek Taus skapades på en onsdag därför är onsdagen helig för yezidierna. Ifall man ska besöka Lalesh eller offra något så gör man det helst på en onsdag. (Man kan säga att yezidierna är mycket ”snällare” på onsdagar än resten av andra veckodagarna).

Lalish är en litet helig stad som ligger mellan bergen i norra Irak ca 60 km nordväst om staden Mosul. Det är platsen för grav kön Adi , huvudpersonen i Yezidi tro. Minst en gång i livet förväntas man att göra en sex dagar vallfärdade till Lalish för att besöka gravarna och andra heliga platser. I Lalish bor det yezidiernas påve, präster och faxra(nunnor) men det bor även andra vanliga yezidier.

Det finns bara två heliga plaster för yezidierna, ena i norra Irak och den andra ligger någonstans i Ryssland. Varför det finns i Ryssland är för när muslimerna tvingade yezidier att byta religion till islam eller dö, därför flydde många till Turkiet, Ryssland, Georgien, Armenien, Syrien och även Iran
Yezidierna som bor i regionen förväntas göra en årlig pilgrimsfärd för att delta i Hösten, Högtid för församlingen, som firas från 23 september till 1 oktober.

Bland de sju änglarna fanns det två kvinnor Xatona faxra och Sityaes. Deras gravar är lika heliga som de andra änglarnas idag.

Inom Yezidism kan man inte byta religion eller gifta sig med en från annan en religion för de tror att de är de ursprungliga och vill inte blandas med andra religioner för då kommer Yezidismen inte finnas kvar om 50-100 år.

Det finns 5 böners tider och när yezidiera vänder ansikte mot solens ljus när de utför sina böner och dyrkar allt som människan kan önska sig. Man kan även be hemma genom att kolla åt Lalish hålet (solskenet och elden är heligt och symboliserar solen på jorden).

Bland yezider har funnits/ har cirka 90000 novisar som man fastar i december för deras godhet och välsinnade med hunger och törst vill man hedra de äldre novisarna. De gamla novisarna fastade för gud, därför fastar man för novisarna som ägnade sin tid för gud. Gud kommer på det sättet att belöna oss för det och för ”godhet är det viktiga man lämnar efter livet” (det är år 6760 i yezidierna kalendern). Båda religionerna är gamla och man kan säga båda innehåller mycket med naturen.

Jag tycker om min religion och är stolt över den ibland kan det vara störigt när folk frågar vilken religion man tillhör så vet de inte det, då får man typ på ett sätt förklara lite annars är allt perfekt.. '

// rochan kochi sp3b

Religionsarbete

Jag fick i uppgift att använda en religion som bakgrund till att skriva om olika frågor som man själv kan ställa sig ibland, eller så kan man helt enkelt stöta på dom under en undervisning av religioner.

Jag valde att använda buddhismen som en bakgrund att använda till att jämföra svar till vissa av dessa frågor som kan komma upp.

Vad är buddhismen egentligen? Det är helt enkelt en religion precis som Kristendomen, Islam, Hinduismen etc. För att en person som läser detta ska kunna få en bild av vad buddhismen är, så ska jag berätta lite om den.

År 560 f Kr så föddes en man i norra Indien. Hans namn var Siddharta Gautama. Siddhartas pappa hade fått veta av en spåman att hans son antingen skulle bli en andlig ledare eller en världslig ledare. Fadern ville att sonen skulle bli en världslig ledare och lät då Siddharta få leva i överflöd och lyx. När Siddharta blev äldre så gifte han sig med en kvinna och fick sen en son.

En dag gick Siddharta utanför palatsområdet där han levde och mötte då människor som var sjuka och plågade. Detta var något väldigt okänt för honom och det var efter detta mötet med de mindre lyckligt lottade människorna som han började fundera över meningen med livet. En natt så flydde han från sin fru och sitt barn och förenade sig istället med några asketer. Man säger att efter sju år som asket så kunde Siddharta leva på endast ett riskorn om dagen, men trots detta så fann han inte det han sökte efter. Svaret på frågan om meningen med livet. Det berättas att han satte sig under ett träd en dag och mediterade, och just som han satt där så kom han plötsligt på svaret. I det var i detta ögonblick som han blev Buddha (Buddha = upplyst).

Buddhismen grundar sig på två huvudtankar och de är: 1. Allt är föränderligt 2. Allt leder till otillfredsställelse.

Buddha menar helt enkelt att ingenting är bestående, vare sig det är känslor eller saker m. m. Eftersom allt förändras hela tiden. Buddha menade även att till och med "jaget" oss själva och det vi är, inte heller är bestående. Ex. Du är inte samma person när du är 20 år som du var när du var 11 år gammal.

Buddhas livsstil och budskap skapar grunden för varje buddhist. Trots att Buddha hade levt i överflöd som ung och sedan i stor fattigdom när han blev äldre, så ansåg han att ingen av dessa vägar ledde till rätt kunskap, så därför menade Buddha att det var bäst att leva enkelt, en slags medelväg. Och denna medelväg kom att kallas för Den gyllene medelvägen inom buddhismen.

Vi kan då ställa oss en fråga. Vad är meningen med livet? Om man ställer denna frågan så kommer man att få många olika svar. Någon kanske inte har något svar medan någon annan kan vara alldeles säker på att han har svaret på frågan. Men vad är meningen med livet för en buddhist? För en buddist så går meningen med livet mest ut på att frigöra sig från alla begär, först då kan de uppnå nirvana. Nirvana är ett tillstånd som människan når då hon har förstått livet på det sätt som Buddha beskriver det. Den som har nått nirvana har inga begär kvar och detta är den enda lycka som är bestående. Buddhister menar att om man är utan begär så behöver man inte uppleva lidande. Tänk själv. Om du vill ha en sak väldigt mycket men du kan inte få den, så blir du missnöjd/otillfredsställd. Men om du får tag på en sak som du vill ha så blir du lycklig, för stunden, för snart dyker ännu ett begär upp och än en gång är du otillfredsställd. Så genom att inte ha några begär, så kan du äntligen bli tillfredsställd och fri från lidande.

För en väldigt troende kristen så går väl livet mest ut på att leva efter de tio budorden och att tjäna herren som en bra människa. Så på vissa sätt kan man säga att buddhismen och kristendomen kan jämföras med varandra ibland. Man anser båda att man ska leva för att göra gott. Dock en skillnad blir ju här att en kristen person kanske gör det för sin gud, medan en buddhist gör det för att skapa en förbättring i livet och försöka gå efter den "rätta vägen".

Själv har jag ingen åsikt om vad meningen med livet är, och jag har faktiskt ingen lust att försöka tänka ut ett svar till frågan. Jag lever mitt eget liv och ingen annans. Just nu finns jag och jag vill göra det jag känner för att göra.

En fråga som många kan ställa sig och som kan uppfattas på väldigt olika sätt beroende på vilken religion man tillhör (om man nu inte är ateist) är: Vad händer när vi dör?

Inom Mahayanabuddhismen så kan en som kommit väldigt långt på buddhismens väg bli en så kallad bodhisattva. Och denna kan välja att få leva flera liv på jorden även om han har nått nirvana. Han väljer att återfödas för att hjälpa människor på jorden i sitt nästa liv. Och här finns då en skillnad där man inom Theravadabuddhismen mest tror på att man uppnår nirvana och när man väl dör så upphör man att existera totalt, allt blir svart efter döden. Mahayanabuddhisterna tror även på att allt kan bli svart efter att man uppnått nirvana, men skillnaden är att de även kan tro mycket på återfödelsen. Man menar också att om man väl återföds, så är det finast att återfödas som människa för att man då är ett steg längre på upplysningens väg mot nirvana. En kristen person brukar främst tänka sig att efter döden så kommer man till himlen. Många personer som pratar om att komma till himlen föreställer sig även denna plats på olika sätt.

Min syn av himlen är, enligt min egen åsikt, väldigt enkel. Om jag hör ordet himlen som är förknippad med den kristna religionen så får jag med en gång bilden av en plats omgiven av moln. Allt är moln och där finns varken träd, blommor eller regnbågar som vissa andra kan föreställa sig det.

Själv tycker jag att det skulle vara obehagligt att föreställa sig att allting bara tar slut efter döden och att allt bara blir svart. Är det en egoistisk tanke om man i så fall ställer sig frågan: Är det lönt att vi lever, bara för att dö sedan? Om jag åstadkommer något i livet, hur kan det kännas stort om jag vet att jag senare kommer att dö precis som alla andra. För egentligen så kvittar det vem vi än är i livet. Vi kan vara kändisar som är kända världen runt, vi kan vara tiggare som ingen bryr sig om att lägga märke till, vi är miljonärer, människan som äntligen kom på botemedlet till cancer, MEN....i slutändan så är våra destinationer likadana, även om det finns olika sätt att se på dom.

Ännu en fråga som kan vara värd att ställa. Hur ska man leva sitt liv?
Buddhisterna anser att man ska leva genom att förstå de fyra ädla sanningarna, vilka är:
1) Allt leder till otillfredsställelse, vilket blir lika med lidande. Även känslor som t. ex. Att älska eller hata, leder så småningom till lidande.
2) Orsaken till lidandet är begäret. Vi lider endast för att vi har begär, allt som vi vill ha.
3) Släck begäret så slipper du otillfredsställelsen och lidandet i livet.
4) Gå den åttafaldiga vägen så släcker du begäret, och genom att släcka begäret, så släcks allt lidande. Den åttafaldiga vägen är en del praktiska råd som hjälper en att nå fram till befrielsen, där vissa saker ska försvinna och vissa saker ska utvecklas. Man ska även leva efter den gyllene medelvägen.

Jag vet inte riktigt hur en kristen skulle "leva sitt liv" men jag antar att man bara lever som vanligt. Du går inte efter så många regler egentligen, inte tillräckligt många för att hela din vardag ska förändras helt, om du är kristen protestant i alla fall.

Hur lever jag själv mitt liv? Tja, jag andas in luft, det är mitt sätt att leva, ett väldigt enkelt svar. Men såklart så vill jag också göra en massa saker, jag vill inte stå still på en plats bara för då kan jag lika gärna bara lägga mig ner och dö. Jag hade inte kunnat sätta mig vid ett träd och bara meditera och leva på det sättet. Jag vill hellre uppleva saker, och genom upplevelser vill jag finna svar på frågor som jag kanske kommer att ställas in för senare i livet. Men även om jag skulle vara med om alla möjliga upplevelser, så kommer jag aldrig att ha svar på allt.

//Selma

Hinduismen - renhet & orenhet

Idag har vi äntligen haft ett slutprov inom religionskunskap om hinduismen. Jag tackar Gud att lektionerna har gått snabbt, religionen var så tråkig och komplicerat. Nu känns det som om jag kan mycket om hinduismen. En sak som intresserade mig mest och som jag fokuserade mig mest på är vad som är heligt/rent och vad som anses oheligt/orent inom hinduismen, en tvångstanke dök upp inom mig och sa att jag måste dela med mig av den kunskapen till er, mina kära läsare.

Hinduismen är en av de fem världsreligionerna och även den religionen om är mest olik de andra fyra religionerna. Hinduerna tror inte endast på en gud (till skillnad från min egen tro) utan dem tror och ber till flera gudar beroende på vad de ber om eller vad de behöver, och varje gud har en så kallad speciell egenskap. De tre mest populära eller rättare sagt kända gudar är Shiva, Brahma och Vishnu. Shiva – han är både skaparen och förstöraren, hinduerna tycker att Shiva föreställer det goda och det onda som finns i varje hindu/människa.

Brahma – han är världssjälen och skaparen av världen. Vissa tror att han är den första guden och andra inte, han har så få dyrkare därför kallas han ibland för ”den glömda skaparen”. Vishnu – han är den goda och vänliga guden som har flest dyrkare. En hel del anser honom som den högsta guden medan andra betraktar honom som den enda guden.

När jag ska till exempel be går jag till min heliga byggnad dvs. moskén eller så ber jag hemma. Detsamma finns hos hinduerna, när de ska be eller offra något går dem till sin heliga byggnad och det är ett tempel. Men skillnaden mellan min heliga byggnad och deras heliga byggnad är att i moskén är alla som är där inne och ber enade om en sak och det är att vi allihop ber till en och samma gud, medan i hinduernas tempel finns det olika ”avdelningar” till varje gud eftersom det finns många gudar att tillbe.

En hindu tror på något som heter karma och det innebär att man föds om efter döden. Karman är de onda och goda handlingar som en hindu har genomfört i sitt liv. Har man en god och bra karma föds man igen till något bra (något som är bättre än vad man var i sitt föregående liv), har man en dålig karma föds man till ett djur eller annat dåligt. Jag kan se detta som paradis och helvete för mig. Lever jag ett bra liv där jag följer Islams regler hamnar jag i paradiset, lever jag ett liv där jag syndar och går emot guds lagar så hamnar jag i helvetet. Detta är något självklart för mig och för de flesta. När jag för först gången läste om att hinduer tror på återuppfödelse brast jag ut av skratt, hur smart är det att tänka så egentligen, jag menar om de nu vore sant så är alla levande varelser hinduer ju. Kom igen gott folk tänk logiskt, hade vi verkligen återuppfötts hade jorden gått under för länge sen, tror ni verkligen att jordklotet får plats med alla varelser som har levt sen Adam och Eva?!

Okej, låt mig fortsätta att berätta mer om den bisarra religionen. Varje människa oavsett om man följer någon religion eller inte funderar alltid på vad meningen med livet är. vissa hittar svaret lätt medan andra inte hittar något svar alls. Jag tror att det beror på just att man saknar en religion eller en tro. För en troende människa är svaret hur enkelt som helst, det är bara att följa sin religion. Därför tycker jag att de flesta religionerna har samma syn på vad meningen med livet är, alltså att det är en likhet mellan de flesta religionerna.

Meningen med livet för hinduerna är att leva ett liv så att man uppnår moksha, och vad är det? Jo, det är att man blir fri från återuppfödningen och hamnar istället hos gudarna. Enligt mig (som en troende muslim) är meningen med livet att lära känna min gud Allah, tro på honom och dyrka honom som han har beviljat. Att leva ett liv som nöjer honom och som inte går emot honom för att slutligen nå mitt mål som är paradiset, där jag är med de heliga profeterna och med min herre Allah. Det är en tydlig likhet mellan hinduismen och islam, så hinduernas syn på vad meningen med livet är helt okej, jag accepterade den. Det som jag inte accepterade inom hinduismen och som jag tycker är ”dumt” och kommer alltid att tycka så är vad dem anser är rent och orent. Nämligen så är människorna hos dem olika värda. Är du i den högsta kasten dvs präst anses du som renast och högst värderad. Stackars dem i den lägsta kasten, de anses som orena bara på grund av att de är fattiga och har ”smuts-jobb” alltså att de jobbar som sophämtare eller städare.

Egentligen är det tvärtom, dem som jobbar med att städa och rensa gator är de som är mest rena, tänk på att de måste tvätta sig väldigt ofta?! Dom som kommer i kontakt med döda människor eller döda djur är också orena. Gravida kvinnor är orena, det här är en punkt som jag måste stanna vid. Hur kan en gravid kvinna vara oren. Att vara gravid ingår ju i det naturliga livet för att föröka mänskligheten och bevara familjens namn, jag till exempel vill inte att mitt efternamn ska dö efter några år utan jag vill att mina barn och barnbarn ska bära på familjens namn. Gravida kvinnor behöver stöd och hjälp i och med att dem blir trötta och aggressiva snabbt, därför ska människor runt omkring ta hand om henne och inte lämna henne för att hon e oren, enligt hinduismen då. Sen efter graviditeten så är kvinnan i hinduismen fortfarande oren för att hon får mens i ungefär 40 dagar. Mens är orent inom hinduismen. Många inom min religion (Islam) tror att när kvinnan får sin mens så är hon smutsig men det är helt fel. Kvinnan anses då som sjuk för att hon förlorar mycket blod, därför behöver hon näring och vila till exempel att hon inte fastar under Ramadan månaden mm. Samma sak gäller det efter graviditeten. När hon får sin mens i mer än en månad har Gud skänkt henne gåvan att vila, eftersom hon är väldigt trött med att amma och ta hand om de nyfödda barnet. Och Allah är barmhärtig och underlättar för sina tjänare. Så mina kära läsare, men i Islam har inget med orenhet att göra, folk har bara missuppfattat det eller saknar kunskap om det.

Det sjuka inom hinduismen är också att den som kommer i kontakt med något som är orent blir själv oren. Herregud, om jag till exempel ska hjälpa en gravid kvinna upp för trappan eller gå över gatan eller vad som helst, blir jag smutsig då? Måste jag duscha eller tvätta mig bara för att jag har gjort en god gärning och hjälpt en gravid kvinna ”som anses vara oren”? Det är verkligen sjukt, jag kan absolut inte förstå mig på dem. Sen när man vill rena sig från det smutsiga eller orena går man till sin heliga flod Ganges som ligger i Indien. Ganges är Indiens näst längsta flod och den renar hinduer från deras synder. För hinduer är Ganges som Mecka för mig, en helig plats som varje troende vill besöka innan man tar farväl för livet. När man dör tar man liket till floden Ganges och tvättar den där, sedan bränner man liket och sprider dess aska över floden, för att då blandas själen med gudarna (enligt hinduerna då). Men egentligen är floden ganges den smutsigaste floden som finns i världen.

Runt omkring floden finns det massa fabriker som släpper ut gas, och all avfall från dessa fabriker kommer till floden och blandas med den, dessutom askan som kommer från döda kroppar, Så hur kan den vara ren?! Istället för att rena sig blir man ju ännu mer oren, jag fattar inte hur dem inte tänker på de. Enligt dem så kan inte ganges bli oren eftersom den renar sig själv. Jaha, sen efter att man tar ett dopp där och får massa konstiga sjukdomar, kommer man fortfarande ha samma åsikt? Något annat som är heligt för hinduer och som inte borde vara heligt är kor. Dom kan gå runt på gatorna så som människor går runt, ingen får skada dem eller göra dem illa på något sätt. Om jag kör bil och en ko står och blockerar vägen så måste jag stanna bilen tills den går förbi. För oss är detta hur dumt som helst men för hinduer är det naturligt. Skälet till att hinduerna är så rädda om sina kor och låter dem vandra precis vart som helst är för att de tycker att kor är så generösa och toleranta eftersom dem ger mycket och begär inget tillbaka. Till exempel att den ger mjölk som sedan kan bli yoghurt, smör eller grädde, urin (som ansågs vara medicinskt medel), att dem brukar åkern mm. Dom tror även att alla gudar lever inuti korna därför ska man behandla kon som om man behandlar gud. I Indien är det strikt förbjudet att slakta kor, dels för att de flesta är vegetarianer men även för dess heliga status. Jag tycker faktiskt synd om muslimerna som bor i Indien, det är tillåtet för oss muslimer att äta nötkött och det är en del av vår ”frihet” om man säger så, men hinduerna begränsar friheten för de muslimska indiska familjer genom att inte tillåta dem äta nötkött pga att den är helig i deras ögon. Kon är även en symbol för moderlighet, den ger mjölk precis som modern ger mjölk till sitt barn.

Jag får nog ta och avsluta mitt inlägg, den blev lite extra lång men jag hoppas att det var värt att läsa den. Som sagt, detta är vad jag tycker, jag känner ingen hat mot någon religion och varje människa får tro på precis vad den vill.

Religionerna handlar mycket om kärlek men vi som följer dem är fulla av hat och så ska det inte vara. Hade varje människa följt sin religion på det rätta sättet så hade världen varit fri från all hat och krig, ja.. livet hade varit underbart!

Fatima Kachroudi