Religionsarbete

Jag fick i uppgift att använda en religion som bakgrund till att skriva om olika frågor som man själv kan ställa sig ibland, eller så kan man helt enkelt stöta på dom under en undervisning av religioner.

Jag valde att använda buddhismen som en bakgrund att använda till att jämföra svar till vissa av dessa frågor som kan komma upp.

Vad är buddhismen egentligen? Det är helt enkelt en religion precis som Kristendomen, Islam, Hinduismen etc. För att en person som läser detta ska kunna få en bild av vad buddhismen är, så ska jag berätta lite om den.

År 560 f Kr så föddes en man i norra Indien. Hans namn var Siddharta Gautama. Siddhartas pappa hade fått veta av en spåman att hans son antingen skulle bli en andlig ledare eller en världslig ledare. Fadern ville att sonen skulle bli en världslig ledare och lät då Siddharta få leva i överflöd och lyx. När Siddharta blev äldre så gifte han sig med en kvinna och fick sen en son.

En dag gick Siddharta utanför palatsområdet där han levde och mötte då människor som var sjuka och plågade. Detta var något väldigt okänt för honom och det var efter detta mötet med de mindre lyckligt lottade människorna som han började fundera över meningen med livet. En natt så flydde han från sin fru och sitt barn och förenade sig istället med några asketer. Man säger att efter sju år som asket så kunde Siddharta leva på endast ett riskorn om dagen, men trots detta så fann han inte det han sökte efter. Svaret på frågan om meningen med livet. Det berättas att han satte sig under ett träd en dag och mediterade, och just som han satt där så kom han plötsligt på svaret. I det var i detta ögonblick som han blev Buddha (Buddha = upplyst).

Buddhismen grundar sig på två huvudtankar och de är: 1. Allt är föränderligt 2. Allt leder till otillfredsställelse.

Buddha menar helt enkelt att ingenting är bestående, vare sig det är känslor eller saker m. m. Eftersom allt förändras hela tiden. Buddha menade även att till och med "jaget" oss själva och det vi är, inte heller är bestående. Ex. Du är inte samma person när du är 20 år som du var när du var 11 år gammal.

Buddhas livsstil och budskap skapar grunden för varje buddhist. Trots att Buddha hade levt i överflöd som ung och sedan i stor fattigdom när han blev äldre, så ansåg han att ingen av dessa vägar ledde till rätt kunskap, så därför menade Buddha att det var bäst att leva enkelt, en slags medelväg. Och denna medelväg kom att kallas för Den gyllene medelvägen inom buddhismen.

Vi kan då ställa oss en fråga. Vad är meningen med livet? Om man ställer denna frågan så kommer man att få många olika svar. Någon kanske inte har något svar medan någon annan kan vara alldeles säker på att han har svaret på frågan. Men vad är meningen med livet för en buddhist? För en buddist så går meningen med livet mest ut på att frigöra sig från alla begär, först då kan de uppnå nirvana. Nirvana är ett tillstånd som människan når då hon har förstått livet på det sätt som Buddha beskriver det. Den som har nått nirvana har inga begär kvar och detta är den enda lycka som är bestående. Buddhister menar att om man är utan begär så behöver man inte uppleva lidande. Tänk själv. Om du vill ha en sak väldigt mycket men du kan inte få den, så blir du missnöjd/otillfredsställd. Men om du får tag på en sak som du vill ha så blir du lycklig, för stunden, för snart dyker ännu ett begär upp och än en gång är du otillfredsställd. Så genom att inte ha några begär, så kan du äntligen bli tillfredsställd och fri från lidande.

För en väldigt troende kristen så går väl livet mest ut på att leva efter de tio budorden och att tjäna herren som en bra människa. Så på vissa sätt kan man säga att buddhismen och kristendomen kan jämföras med varandra ibland. Man anser båda att man ska leva för att göra gott. Dock en skillnad blir ju här att en kristen person kanske gör det för sin gud, medan en buddhist gör det för att skapa en förbättring i livet och försöka gå efter den "rätta vägen".

Själv har jag ingen åsikt om vad meningen med livet är, och jag har faktiskt ingen lust att försöka tänka ut ett svar till frågan. Jag lever mitt eget liv och ingen annans. Just nu finns jag och jag vill göra det jag känner för att göra.

En fråga som många kan ställa sig och som kan uppfattas på väldigt olika sätt beroende på vilken religion man tillhör (om man nu inte är ateist) är: Vad händer när vi dör?

Inom Mahayanabuddhismen så kan en som kommit väldigt långt på buddhismens väg bli en så kallad bodhisattva. Och denna kan välja att få leva flera liv på jorden även om han har nått nirvana. Han väljer att återfödas för att hjälpa människor på jorden i sitt nästa liv. Och här finns då en skillnad där man inom Theravadabuddhismen mest tror på att man uppnår nirvana och när man väl dör så upphör man att existera totalt, allt blir svart efter döden. Mahayanabuddhisterna tror även på att allt kan bli svart efter att man uppnått nirvana, men skillnaden är att de även kan tro mycket på återfödelsen. Man menar också att om man väl återföds, så är det finast att återfödas som människa för att man då är ett steg längre på upplysningens väg mot nirvana. En kristen person brukar främst tänka sig att efter döden så kommer man till himlen. Många personer som pratar om att komma till himlen föreställer sig även denna plats på olika sätt.

Min syn av himlen är, enligt min egen åsikt, väldigt enkel. Om jag hör ordet himlen som är förknippad med den kristna religionen så får jag med en gång bilden av en plats omgiven av moln. Allt är moln och där finns varken träd, blommor eller regnbågar som vissa andra kan föreställa sig det.

Själv tycker jag att det skulle vara obehagligt att föreställa sig att allting bara tar slut efter döden och att allt bara blir svart. Är det en egoistisk tanke om man i så fall ställer sig frågan: Är det lönt att vi lever, bara för att dö sedan? Om jag åstadkommer något i livet, hur kan det kännas stort om jag vet att jag senare kommer att dö precis som alla andra. För egentligen så kvittar det vem vi än är i livet. Vi kan vara kändisar som är kända världen runt, vi kan vara tiggare som ingen bryr sig om att lägga märke till, vi är miljonärer, människan som äntligen kom på botemedlet till cancer, MEN....i slutändan så är våra destinationer likadana, även om det finns olika sätt att se på dom.

Ännu en fråga som kan vara värd att ställa. Hur ska man leva sitt liv?
Buddhisterna anser att man ska leva genom att förstå de fyra ädla sanningarna, vilka är:
1) Allt leder till otillfredsställelse, vilket blir lika med lidande. Även känslor som t. ex. Att älska eller hata, leder så småningom till lidande.
2) Orsaken till lidandet är begäret. Vi lider endast för att vi har begär, allt som vi vill ha.
3) Släck begäret så slipper du otillfredsställelsen och lidandet i livet.
4) Gå den åttafaldiga vägen så släcker du begäret, och genom att släcka begäret, så släcks allt lidande. Den åttafaldiga vägen är en del praktiska råd som hjälper en att nå fram till befrielsen, där vissa saker ska försvinna och vissa saker ska utvecklas. Man ska även leva efter den gyllene medelvägen.

Jag vet inte riktigt hur en kristen skulle "leva sitt liv" men jag antar att man bara lever som vanligt. Du går inte efter så många regler egentligen, inte tillräckligt många för att hela din vardag ska förändras helt, om du är kristen protestant i alla fall.

Hur lever jag själv mitt liv? Tja, jag andas in luft, det är mitt sätt att leva, ett väldigt enkelt svar. Men såklart så vill jag också göra en massa saker, jag vill inte stå still på en plats bara för då kan jag lika gärna bara lägga mig ner och dö. Jag hade inte kunnat sätta mig vid ett träd och bara meditera och leva på det sättet. Jag vill hellre uppleva saker, och genom upplevelser vill jag finna svar på frågor som jag kanske kommer att ställas in för senare i livet. Men även om jag skulle vara med om alla möjliga upplevelser, så kommer jag aldrig att ha svar på allt.

//Selma