Den åttafaldiga vägen- en möjlig väg att gå

Buddhismen är en av de största religionerna i världen och har sitt ursprung från Indien. Den grundades för ungefär 2500 år sedan av en prins som kallades för Sidharta Gautama. Buddhismen är indelad i två framträdande riktningar Mahayana och Theravada. Skillnaden mellan dessa inriktningar är att Theravada-folket anser att uppnå nirvana är bara för proffsen och munkarna. Vanligt folk kan inte nå detta tillstånd, dem får sikta på nirvana i ett kommande liv. Med att uppnå Nirvana menar buddisterna att man slocknar ut efter döden och sedan finns det inget mer, man uppnår insikten i tillvarons yttersta verklighet. Enligt Theravada-folket har det bara funnits en buddha och det var Sidharta Gautama. Mahanya-folket menar då att vem som helst kan uppnå nirvana och att det har funnits flera buddhor. Buddhismens religiösa individers mål är att nå nirvana och bli fri från lidandet i världens eviga cirkel av återfödelse. Har man inte nått nirvana återföds man till något nytt beroende på vad för liv man har levt innan men det är inte samma själ som vandrar vidare, utan summan av antalet egenskaper människan haft.

Buddisterna har fyra ädla sanningar och den första är att livet är lidande. Dem menar då att hela människans tillvaro är lidande. Den andra ädla sanningen är att lidandet kommer ur begäret vilket menas att man strävar efter en massa saker som man inte kommer ha någon nytta av och på det sättet lider man. Den tredje ädla sanningen är att om begäret upphör då upphör lidandet också, här menar buddisterna att man har nått en insikt i livet där man vet vad livets mening är och vad som är orsaken till lidandet då tar lidandet slut. Den fjärde ädla sanningen är att om man följer den åttafaldiga vägen och når nirvana är den enda utvägen till att bli fri från lidandet.

Den åttafaldiga vägen går ut på att buddisternas har åtta plikter att följa i livet som därmed leder till nirvana. Plikterna går ut på att man har kunskap om de fyra ädla sanningarna. Alla individer ska visa medkänsla, man får inte tex mörda, inte stjäla, inte prata strunt. Det är också viktigt att man lever ''rent'' det vill säga att man inte tar droger, avstår från vapen handel med mera. Att ljuga och svära är också förbjudet. Man ska ha rätt strävan det innebär att utveckla det goda och bekämpa det onda. Lär man sig att behärska sina sinnen, handlingar och tankar genom och även lär sig att koncentrera tanken genom meditation kan man nå nirvana. Men man måste också bli av med alla sina begär tex pengar och makt.

En buddist i vardag har det inte lika lätt att följa den åttafaldiga vägen som en nunna eller en munk har det i ett kloster. Därför har dem några moralregler som att inte stjäla, inte mörda, inte dricka alkohol, inte vara otrogen och inte ljuga. Dem här moralreglerna tycker jag är väldigt lätta om man tror på sin religion, tror man verkligen på sin religion kan man lätt följa dessa reglerna. Personligen är jag muslim men om jag ska vara ärlig vet jag inte vad jag ska tro på. För att jag har inte fått den kunskapen om min religion som det ''troende folket'' har fått. Å andra sidan tycker jag att buddisternas normer är väldigt lika muslimernas. De har även en likadan trosbekännelse, i Islam är det ''dem fem grundpelarna'' och i Buddismen är det ''de tre juvelerna''. Muslimer och buddisterna har både ett speciellt ställe där de kan be på. Buddisternas bönplats är Tempel och muslimernas är Moské. Både religionerna är allmosagivande, det vill säga att muslimerna ger mat till dem behövande och buddisterna ger mat till munkarna i och med att dem inte får äga någonting, dels för att munkarna ska be för dem och dels för att det ska ge människorna bra karma. Den största olikheten mellan dessa religionerna är att enligt buddisterna återföds man efter döden men enligt muslimerna dömer Gud en om man ska komma till paradiset eller helvetet. Jag tycker att buddhismen är mer som en levnadssätt än en religion eftersom de inte tror på någon ''större makt''. Själv tycker jag att buddisternas ideér om livet verkar mer realistiska än muslimernas.

Av Sonia Sahibzai