Shiva

Hinduism - Shiva

Det är sista året på gymnasiet och inom religionskunskapen studerar jag hinduismen som är en av världsreligionerna. Den är väldigt väldigt komplicerad, men samtidigt väldigt spännande och intressant.

Det som fångade mitt intresse och som jag vill fördjupa mig kring är guden Shiva.

Hinduer tror på många olika gudar och guden Shiva är en av de tre största. De är polyteister (tror på många gudar). Det bor ca 700 miljoner människor i Indien och 28% av befolkningen är shivaiter. Alltså att de dyrkar och ber till guden Shiva. Främst de som bor på den södra delen av Indien. Men vem är Shiva egentligen?

Shiva är en mycket gammal gud som dyrkades redan för väldigt länge sedan (ca 4000 år sen). Han är evig och finns överallt. Han är även den som har skapat världen, uppehåller den och förstör den. Shiva brukar framställas på olika sätt bland annat som välbyggd och mediterande och ofta blå färgad. Han har fyra händer som kan tolkas som balansen mellan liv och död eller gott och ont. Hans högra hand gör en gest som tolkas ”Jag skyddar er”. Runt halsen har han en kobra som symboliserar styrka och fruktsamhet. Bredvid honom finns en treudd som ska skydda mot onda demoner och andra fiender. Shiva har långt hår, och därifrån rinner floden Ganges. Det är han som skyddar de sju heliga floderna i Indien. Shiva har även ett tredje öga som symboliserar ljus, visdom och även makt.



Baby Shiva

 Det är nämligen så att Shiva har andra ”ansikten” (avatarer). Han kan förvandlas till en kvinna, och även ett barn! När han är kvinna heter han Shakti och är väldigt snäll.

Det finns en berättelse om när Shiva var ett barn. En gång för länge sedan fanns en ond demon som alla gudar var rädda för och den kunde endast bli dödad av en kvinna. Shiva skapade då en Kali, dödsgudinnan. Hon dödade demonen, men var ond mot alla omkring. Gudarna blev rädda och bad till Shiva att rädda situationen. Shiva förvandlades till ett barn. Kali tyckte han var så söt och lyfte upp honom. Då sög han ut allt ont inom henne.

Ibland har hinduer lite konstiga berättelser som låter väldigt ologiskt i mina öron. Jag menar, varför ska Shiva förvandlas till ett barn när det var han som skapade Kali? Kunde han inte styra och bestämma över henne om han var hennes skapare?

Shiviater dyrkar egentligen en väldigt känd symbol, lingamen (en fallos). Den ser ut som en enorm penis. Men hinduer uppfattar den inte som något könsorgan utan som styrka, andlig kraft och hopp. Det är dit kvinnor ber när de vill ha söner. Även det tycker jag låter korkat. Större chans att få barn om man ber till en spermie till exempel?

Men Shiva har i alla fall en son som jag tycker är jättegullig, Ganesha, som ni säkert hört talas om vid flera tillfällen. Det är den mulliga guden med ett elefanthuvud. En gång i tiden var Ganesha normal, men det var innan Shiva kom högg huvudet av honom.

Halshuggningen har så sin förklaring. Så här gick det till, Ganesha vaktade Parvati (som är Shivas fru). En dag kom Shiva och ville in till Parvati men Ganesha stoppade honom och sa att Parvati inte vill släppa in någon. Shiva tog det som ett skämt och ville fortsätta att gå in, men han möttes av Ganeshas hand som allvarligt stod kvar och vägrade släppa in honom. Shiva blev frustrerad och hans tankar fylldes av vrede. Han högg huvudet av Ganesha. Parvati brast i gråt och vägrade förlåta Shiva om han inte väckte honom till liv igen. Men Ganeshas huvud hade försvunnit så Shiva gick ut i skogen för att hugga ett nytt huvud och offret blev såklart en elefant.

När jag tänker på Gud så tänker jag att han kan göra precis allt, och då menar jag ALLT! Shiva har många egenskaper som t.ex. förstöraren, världsfrälsaren, stor, kraftens gud, skaparen m.m. Skaparen är han ju. Varför ut och jaga efter ett elefanthuvud när han istället hade kunnat skapa ett vackert ansikte. Jag tycker att det är lite knas där!

Min Gud (Allah) har också många egenskaper som t.ex. Den vetande, den allsmäktige, den barmhärtige, den förlåtande, den store, den skapande m.m.

Egentligen tycker jag att ordet Gud/gudar är någonting väldigt stort och mäktigt. För att beskriva gud eller berätta om honom så ska man få känslan av att han verkligen ÄR den store, den högste, den evige, den allseende, den starka o.s.v. En gud behöver inte kämpa för att göra något, eller ens göra något över huvudtagen. Han borde ha dem som gjorde saker åt honom, om inte ens det eftersom han är skaparen till allt. Gud kan få precis vad han vill, när han vill. Det är vad jag tror om Gud. Men jag upplever inte den känslan av Shiva i dem berättelsen då han får springa ut i skogen för att hugga av ett elefanthuvud?

Jag tycker att Islams ord på GUD har mycket större betydelse [innebörd] den är mer mäktig. Nu säger jag Islam bara för att jag är muslim och är monoteism, likaså gäller det för kristna och judar. Till skillnad från Shiva så står min Gud för de egenskaperna han bär på.

För att vara extra tydlig så vill jag poängtera att jag inte kritiserar hinduismen utan bara säger vad jag tycker. Och jag tror säkert att de tycker att Islam är upp och ner och att jag är cp-skadad som tror på en Gud.

Ibland tänker jag på på hur det känns att inte tro på någon gud eller ha någon religion. För då kan man inte få sina frågor besvarade. Hur startade allting? Vart kommer hända när man dör? Varför finns man i detta liv? Varför är vi människor byggda på ett så komplicerat sätt? Är det ointressant och veta svaren? Kanske vill man inte veta utan endast leva som en god människa. Men i hjärtats djup tror jag att de inte förstår varför de existerar och vad meningen med livet är. De hade nog svarat ” ah, njut av livet, man lever bara en gång”

Jag har själv funderat flera gånger på varför jag lever och vad meningen med livet är? Men jag finner samma svar hela tiden. Jag lever för att dyrka Gud(Allah) så som han vill bli dyrkad ” till honom tillhör vi och till honom kommer vi återvända”. Och meningen med mitt liv är att jag ska leva som en god människa och vara god mot alla omkring samt att jag ska följa islams regler för att hamna i paradiset när jag sedan dör. Men det är inte så lätt!

Enligt hinduismen så finns det inget slut på livet utan vi befinner oss på ett slags kretslopp som bara går runt och runt i all evighet, det är det som kallas för samsara.

Hinduer tror på återfödelse, men jag tror på domedagen.

När en hindu dör så återföds själen (atman) i en ny kropp och då lever man om från början. Men man kan återfödas till ett djur eller insekt beroende på karma som är någon slags bonus(poäng) som hinduerna får när de utför goda eller dåliga handlingar. Alltså om man gör något gott så får man bra karma, och om man gör något dåligt eller utför en dålig handling så får man dålig karma.

Det är viktigt att samla på bra karma eftersom den avgör vad man blir i nästa liv. En hindu måste följa dharma (plikter och lagar).

Vad gäller karma så skiljer sig hinduismen inte så mycket från islam heller. Beroende på en muslims handlingar så hamnar man antingen på ett evigt paradis eller ett evigt helvete. Nu är det så att en hindu har second chance. Men så är det inte i Islam, man har endast en chans och man har ett val men vi människor är svaga och har svårt att kämpa mot oss själva. Det finns inte någon som inte begår synder. Utan det handlar om vad man gör efter att man har syndat. Vänder man sig till Gud och ber om förlåtelse eller struntar man i det. Det är det som väger tungt. Inom Islam samlar man på det som kallas på arabiska ”hasanat” ett liknande ord för karma som även finns inom buddismen. Varje handling får konsekvenser. Har man många hasanat så hamnar man i paradiset, har man mer sayiat- (motsatsen till hasanat) så hamnar man i helvetet. På domedagen kommen det finnas en stor våg som väger varje persons handling och den avgör vart man hamnar sedan.

Människor är olika och religion kan vara något komplicerat för vissa därför väljer många människor att inte tro på gud och hela den biten.(Ateister). Vissa bryr sig inte ens om vad som ska hända med dem efter döden. Såklart om man tror på en grej som andra inte gör så tycker man att de har fel, helt ärligt jag gör det. Bara för att jag känner mig starkt övertygad om att jag har rätt och att tron på en Gud är det rätta samt att Islam är den rätta religionen. Och de som inte har samma livsåskådning som mig behöver tänka om. Men så hade en kristen eller en hindu också sagt. Men jag dömer inte någon utan lämnar allt till Gud efter som han vet bäst. Min religion lär mig att respektera alla och behandla alla så som jag vill bli behandlad.

Det som jag tycker är underbart med religioner är att alla har fina budskap. Alla stävar efter lycka, efter fred, kärlek till alla omkring, respekt till människor, leva som en god människa. Alltså Goda budskap. Jag vill avsluta detta med en ”hadith”(återberättelse) som jag tycker väldigt mycket om eftersom den har så mycket visdom.

Profeten Muhammed (frid vare med honom) Sade: ” Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv”

Peace

Asma Mettichi

Det rätta livet

Hur ska man leva sitt liv? Finns det gudomliga regler? Vilken religion är den rätta?

Jag har gått vilse, alla tycker och tror att det de tror på är det rätta och de som inte tror på samma sak som en själv gör tror på fel tro. Vissa respekterar andras tro även om de inte håller med en, men det finns människor som sänker dig och säger rakt ut till till dig att DET DU TROR PÅ ÄR FEL OCH JAG TROR PÅ DET RÄTTA. Hur mycket du tror på det du tror på och tycker verkligen att det är det rätta skiter de fullständigt i. Det är själva respektlösheten och okunnigheten. Det tänker jag inte fördjupa mig i just nu hur det nu än irriterar mig, för jag har tänkt diskutera meningen med livet från en hinduisk syn. Det är ett mycket intressant ämne, för vår tro är det som leder oss i livet, vi gör det som vi tror är rätt och inte det som vi tror är fel. Religioner är olika vägar för att hjälpa oss att tro och inte tro på vad.

En hindu tror på reinkarnation, återfödelse, att människan föds som något bättre eller sämre i sitt nästa liv beroende på vad man har gjort i sitt förra liv. De tror att livet är som ett kretslopp som ingen kan slippa, som de kallar för samsara. Man återföds varje gång man dör tills man når moksha. Moksha är befrielsen från återfödelse, man slippar födas igen eftersom man har befunnit sig högst upp trappan och smälter in med det heliga. Det är karman som bestämmer om man ska upp eller ner i kastet i nästa liv. Karman är de konsekvenser av handlingarna man utför i livet. Ju mer dålig karma man få desto djupare längre ner man faller, ju mer bra karma man får desto högre upp man klättrar i kast trappan. Det tar längre tid att klättra upp på trappan, och det är snabbt att falla ner. Ju högre på trappan man blir desto mer regler är det man ska följa.

Men är det verkligen meningen med livet? Att återfödas för att bli bättre och bättre och bättre? Så det föds aldrig nya själar, utan det är alltid de gamla som inte blir så rena att de kan nå moksha? Men att nå moksha är inte så lätt som vi tror. Man måste undvika allt orent och då menar jag inte bajs och kiss utan i hinduismen är kött, gravida kvinnor, döda djur och människor, mens, kastlösa människor, sperma m.fl. också orent. Man måste vara god, man ska vara snäll mot allt levande, det kallar de för ahimsa, alltså icke våld. Man måste upptäcka atman, alltså själva jaget i en själv, och nå insikt om världen och meditera över denna. Det är mycket fler regler och komplikationer som jag inte har berättat om än och vilket jag inte heller kommer berätta om nu, eftersom det är en religion och den innehåller mycket regler om hur man ska leva sitt liv. Men behövs alla de reglerna och krångel? Måste det vara så svårt att leva och måste man tro på något som hjälper en att vara god? Hinduerna tror på karma och reinkarnation och att de måste vara goda för att slippa samsaran. Muslimerna tror på livet efter döden, blir de goda och följer reglerna inom islam så finner de sig i paradiset efter döden och slippa plågas i graven, blir de däremot onda så bränns deras kroppar i helvetet flera gånger om och om och om, de plågas i sina gravar också och t.o.m i livet. Reglerna i islam är inte heller enkla att man lätt kan följa dem, men man måste försöka ändå. För vissa muslimer är de inte så svåra eftersom man ”lever” med dem, alltså de som bor i ett muslimskt land, för då är reglerna enklare eftersom många lagar är tagna av religionen tex. i flera länder i mellanöstern.

Men vad är meningen med livet? Jag och min äldre syster diskuterade det flera gånger. Hon tycker att meningen med livet är att vara god innerst inne och ingen religion spelar roll även om hon själv är muslim som mig. Jag tycker däremot att om man följer sin religion rätt så når man moksha eller paradiset eller vad man nu tror på, eftersom i alla religioner bör man vara god och behandla andra som man själv vill bli behandlad, alltså på ett bra sätt. Men det betyder inte att man inte ska leva sitt liv. Det kan man göra men religionens regler om att man inte ska skada sig själv och inte ska skada andra eller kränka dem ska man alltid komma ihåg. Man lever ju inte själv i livet och man måste tänka på andra människor så som man tänker på sig själv, även människor man inte känner. Jag tycker därför att man ska följa sin religion eftersom den handlar om hur en ska leva med andra människor i världen.

Det finns ingen rätt religion eller fel religion i min syn, för alla religioners mål är samma, man ska vara god för att kunna leva bättre i sitt nästa liv. I vissa religioner tror man inte på ”nästa liv” men man ska ändå vara god. Även om det finns olika symboler för vad man ska tro på som profet, olika gudar, heliga skrifter så är målet ändå detsamma. Många låtsas vara muslimer, hinduer eller kristna eftersom de har fått den religionen av sina farfäder, men egentligen är de helt irreligiösa och gör allt så är emot sin egen religion; döda, kränka, slå och misshandla, skada sig själva m.m. Det är oftast såna som jag har träffat som har kränkt mig pga min religion och min slöja som jag bär i huvudet. Det är själva respektlösheten. Men det finns sådana som säger att de är jätte religiösa och låtsas veta allt i sin religion men sedan går och våldtar unga tjejer. Såna typer har jag mött också. Men man ska inte sitta och se vad de andra gör och inte gör och kritisera de utan man ska hjälpa de andra att bli bättre, de behöver inte tillhöra till samma religion som en själv men vi alla är människor ju. Många människor inom samma religion kritiserar varandra och snackar illa om hur dålig den personen är istället för att hjälpa den personen att bli bättre eller för att se på sig själv och sina handlingar.

En sak som ingår i alla religioner är respekten för att andras tro, så som du tror att det du tror på är rätt så tror andra också likadant om sin egen tro. Jag blir så irriterad när människor bedömer än utifrån ens tro eller stil. Många människor får inte vissa jobb pga sina religioner för att det tror på en gud eller fler, man tänker inte ens på deras känslor. Religion kan förstärka personlighet tycker jag för att man kan luta sig mot sin tro och argumentera om vad man starkt tror på. Därför måste man inte sänka troende människor utan diskutera med dem för att förstå hur de tänker och dela ens egna tankar med dem.
MÄNNISKOR, det är inte religioner ni ska tänka på och glömma personen och hans/hennes känslor. Jag har blivit kränkt så många gånger i Sverige pga min slöja (aldrig blivit det i mitt hemland eftersom de flesta var muslimer som mig). ALLA MÄNNISKOR ÄR LIKA VÄRDA OBERONDE PÅ HUR DE SER UT ELLER VILKEN RELIGION DE TILLHÖR TILL.

En citat som jag har hittat i Bhagavad Gita som är en diktverk som ingår i Mahabharata och tyckte om är:

"En som har kontroll över sinnet är fridsam i värme och kyla, i glädje och smärta, i ära och vanära, och är alltid ståndaktig med överlägsna jaget"

Kontrollera er människor innan ni uttrycker era fördomar med onda handlingar mot andra människor! Varje handling ni utför har en stor inflytande och påverkar mycket.

Ruaa Abbas

Hinduismen - mat och religion.
　
Jag har haft fullt upp med skolan, har haft en massa prov och arbeten som aldrig tagit slut känns det som, så där har ni svaret till varför jag har varit så "frånvarande" från min blogg.

Men som tur är har vi äntligen nått den sista veckan innan vi ska ha slutprovet inom hinduismen, som jag har gnällt om så mycket. Som jag tidigare har nämnt ett fåtal gånger, så är detta något av det mest oinressanta ämne jag någonsin har läst om. Tyvärr så är det ju en obligatorisk kurs, och denna delen av kursen är liksom de andra delar, en av de viktigaste, så just därför är det bara att knipa igen och försöka göra mitt bästa för att uppnå ett bra betyg.

Det finns dock en del av religionen som har fångat mitt intresse och som jag har försökt fördjupat mig i lite extra för att kunna dela med mig av det till er, och det är hur deras föda är kopplad till deras religion. Jag måste bara tillägga att deras tankesätt och syn på saker är så oerhört fånigt? Konstig? Annorlunda? Ja, man kan ju tycka en massa.. Huvudsaken är att man ändå måste respektera deras tro, så som man själv vill att andra ska respektera ens egna tro.

Jag själv är muslim. Jag kan tycka att en del saker inom Islam är rent fåniga, som t.ex. att man ofta säger om i princip allt, att det är "haram" (det är en synd) att göra det ena och det andra. Allting anses vara en synd, vilket jag upplever är jättejobbigt. Dock så får ni inte missuppfatta mig. Jag älskar min religion och hade aldrig kunnat tänka mig att konvertera till en annan. Men som sagt, så finns det alltid något som man inte tycker om, så är livet. Det är bara att vänja sig. Man kan inte tycka om allt. Men som jag nämnde förut, måste man ändå, trots att man inte gillar något, respektera det för att visa respekt för andra.

Jag tänkte berätta lite kort om hinduismens bakgrund och även hur det ser ut idag. Jag kommer självklart fördjupa mig lite extra om deras föda, då det är mitt mål!

Hinduismen är en av de fem världsreligionerna och även den religon som skiljer sig mest ifrån de andra religonerna. Det är väldigt annorlunda hur de resonerar kring mat, kring återfödelse och även att det inte bara finns en Gud, utan flera. Just denna punkten, att det finns flera gudar, är ju en helt annorlunda med hur vi muslimer har det. Det är snarare sagt en synd att ens tro på att det finns fler gudar än "Allah" (Gud).
Hinduer inte bara tror utan ber också till flera olika gudar, beroende på vad de ber om det de behöver, då de anser att varje Gud har en speciell egenskap. De högsta gudarna är Vishnu, Brahma och Shiva.

Vishnu är den som har flest anhängare då han är den goda och den vänliga Guden. Vissa anser att han är den högsta Guden medan andra anser att han är den enda. Brahma är världssjälen och skaparen av världen. Han har minst dyrkare och kallas just därför för "den glömda skaparen". Shiva - är skaparen men även förstöraren.

En likhet som muslimer och hinduer har är att de båda har heliga "platser" som det går till för att be. Muslimer har Moskén, och hinduer har deras heliga tempel. Det finns dock en skillnad och det är att muslimerna ber till Gud och Hinduerna till flera, och just därför har de olika "rum" till varje Gud, beroende på vem dem ska be till.


Då kommer jag slutligen till mitt mål, hinduers föda. I hinduernas religösa skrifter står det bland annat att vegetarisk kost ger möjlighet till frälsning men dock säger inte alla skrifter så. I de äldsta skrifterna står det att ett djur är tillåtet att äta om det först har offrats åt gudarna och En likhet som muslimer och hinduer har är att de båda har heliga "platser" som det går till för att be. Muslimer har Moskén, och hinduer har deras heliga tempel. Det finns dock en skillnad och det är att muslimerna ber till Gud och Hinduerna till flera, och just därför har de olika "rum" till varje Gud, beroende på vem dem därefter helgats. Därför kan man som hindu vara både köttätare och vegetarian.

Det finns en skrift, Manus lagbok, där det står hur hinduer i de högre kasterna ska äta för att nå frälsning. Det står även att kött är till för att mätta de man är skyldig att ge föda men det understryks även att kött endast är tillåtet att äta efter att det har helgats åt gudarna. Man menar på att djuret då inte dör i egentlig mening, utan att djurets själ kommer att återfödas i en högre existens. I skriften uppmanas alla högre kaster att leva endast på vegetarisk kost och just därför är de just bland de högre kasterna som man finner de flesta vegetarianerna.

De kastlösa står helt utanför dessa matregler. De tar hand om de självdöda djuren och många av de äter förstås också köttet, dock inte alla. Hinduer tror starkt på att genom att avstå från kött kommer man närmre frälsning, och föds i nästa liv då i ett högre kast. Därför avstår även många kastlösa från att äta kött.

Det är givetvist tillåtet att slakta och äta kött från vissa djur som tex får, getter och kycklingar. Dock är rovfåglar tabu, liksom kon. Kossor anses vara väldigt heliga för Hinduer och just därför slaktar man inte dem men däremot mjölkar man dem. Mjölk och de produkter som tillverkas av den anses vara föda med stort andligt värde. Ghi är en sort olja som man producerar av smör. Den anses vara det "finaste" livsmedlet av alla.

Grönsaker är tillåtet att äta, även om en del anses vara mindre lämpliga, som tex svamp och lök.
Deras måltider består ofta av flera olika rätter. En rätt som innehåller rotfrukt, en som innehåller baljväxter, en som innehåller bladgrönsaker och en rätt som då innehåller kött eller ett vegetariskt alternativ. Alla rätter förutom desserter serveras alltid med varmt bröd och ris.

Deras syn på människans föda skiljer sig helt jämfört med hur vår (islams) syn är. Vi anser att djuren är skapade för att vi ska äta dem då dem inte på något sätt har lika stort värde som människan har. Det man dock inte får missbruka och som är en stor synd (nu kommer vi till det jag nämnde förut, "synd hit och synd dit"), det är att kasta mat, särskilt djur. Man har ju offrat något i "onödan" då. Genom att kasta mat så tackar man inte Gud för den maten man fått, man uppskattar det inte helt enkelt. Det är ju även inte alla som har mat, därför bör man vara tacksam för det man både får och har.

Jag tänkte nämna två av hinduernas tradionella maträtter, rogah josh, indisk lammgryta. Den påminner rätt mycket om en tradionell matträtt nere i mitt hemland, Libanon. Kebbeh heter den, och det är en typ av marinering av burgul med lammfärs inuti som fyllning.

Chaptis, indiskt pannbröd, är rätt likt pitabröd, som är väldigt populärt nere i Mellanöstern men även i flera andra länder.

Det jag vill att ni alla ska tänka på är att, trots våra olikheter så är vi alla människor i grunden lika.
Det var allt för idag mina kära läsare, har ni några frågor om detta inlägg är det bara att fråga, tveka inte! Jag gör mitt bästa för att försöka ge er det svar ni är ute efter, jag har ju trots allt läst en hel del om Hinduismen så jag bör kunna det mesta.
Kram så länge! 

HINDUISKA TEMPEL

Hur är livet i ett hinduiskt tempel? Ett hinduiskt tempel kan bl.a. kallas mandir. Templen är byggda på religiösa lag (grop). Vissa tempel är byggda som en karta över universum.

Religionen är en del av livet för en hindu. Förr i tiden så bad hinduer i det öppna oftast framför eld men nu så går dom till tempel för att de tror att templen är den heligaste platsen som finns om man ska be till gud, tillskillnad från judar och muslimer som kan be var de vill.

Min åsikt är att om man ska be till gud då kan man be överallt det spelar ingen roll vart man är men platsen måste vara ren. Det finns inga krav på att man är troende hindu för att man ska få gå och be i ett tempel men om dom gör det så måste de ta av sig sina skor och tvätta sina fötter innan dom går in. Detta håller jag med och det finns både i islam o den persiska religionen (zorastrism). De trodde också att elden var den renaste och den skrämmer i väg onda saker.

Inom zoroastrismen är vatten något väldigt heligt. Man tar bort det oheliga med vatten. Så är det också i hinduismen där man kan tvätta bort dålig karma med vatten, helst från floden Ganges.
Många hinduer går till tempel varje dag för att be till sin gud och oftast offrar de något åt dem. Jag tycker att att offra hela tiden är lite överdrivet men det finns i islam också de offrar tex: när det är bayram offrar man får och ger köttet till de fattiga. Hinduerna offrar bröd och frukt eftersom de är vegetarianer (de får inte döda levande). Hinduerna offrar till gudarna medan de t.ex. muslimerna offrar till de fattiga för att visa att de följer profeten Muhammeds föredöme.

Templet är den viktigaste och oftast rikaste byggnaden i hela byn. Många hinduer tror att om de ger gåvor till templet då är det bra för karman (och det gör att de kan komma tillbaka som något bättre i nästa liv) och det är bra för templet också . En hindu som lever i templet kan be till dess gud ,offra något men även få en utbildning , träffa människor och få mer kunskap om dess kultur . Detta liknar gamla katolska kyrkor de fick utbildning och fick mer kunskap (som i filmen Rosens namn som vi såg förra året). Templets huvudingång riktar sig mot öster för att möta soluppgången. Detta liknar den moskén som Mohammed (profeten) byggde i Mekka .

Efter ingången kommer man till en eller flera hallar och till sist till det heligaste rummet, som kallas för Garbagriha. Rummet är väldigt mörkt och trångt och väggarna är ojämna. Den är byggt så för att likna en grotta för att grottor är extra heliga i Indien och det är endast präster som får gå in i det heligaste rummet. Därinne finns den heliga staty som föreställer en av de hinduiska gudarna.

Jag tycker att detta är diskriminering på något sätt för att alla som går till tempel, kyrkor, moskéer är lika värda och då tycker jag att vem som helst kan gå in och be även hinduiskt tempel.

Avslutningsvis vill jag säga att jag själv är uppvuxen i ett Islamiskt land (Iran) men både jag och min familj är inte religiösa för att vi tycker att religionen anstränger både oss o vårt liv alltså vi kan inte leva livet liksom hur vi vill. Det är därför vi tror mer på Zoroastrismen för att det enda och huvud saken som den säger i den heliga boken (Avesta) är att om man har god själ ,god tanke och visar goda handlingar och om man följer de tre reglerna då är man en god människa .

Alla profeter och alla religioner vill försöka eller har försökt att säga att man måste vara en bra människa men med 100 komplicerade regler eller vad man kan kalla de för. Religionen heter zoroastrismen, guden heter Ahuramazda och boken heter Avesta.

Amin Roostamkhani

Kärlekens väg (Bhakti): Shiva, Vishnu eller Shakti. [Religion-Svenska C] Oktober 2010.

Patricia Karlsson
Religionskunskap/Svenska
SP3B


Kärlekens väg (Bhakti): Shiva, Vishnu eller Shakti.

Hur ska man veta vad som är rätt för en själv, och vad som är fel? Vilka gudar som existerar och vilka som kan hjälpa en med det liv vi nu lever? Hur ska vi människor kunna acceptera de hundratals olika religioner som omfamnar vår värld, och hur kan vi vara säkra på att den religionen vi var uppväxta med, är den vi vill följa?

Inom hinduismen möter vi flertal gudar som står för varje skede i våra liv, och vi kan se olika ritualer som utförs, några vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Personligen tycker jag att det viktigaste i vårt liv, och det som allt grundar sig till, är omtanken och kärleken gentemot andra och oss själva. Det handlar inte om makt, pengar, rikedom eller otacksamhet, utan glädje och kärlek, även från andra. När vi möter problem och motgångar i våra liv kan vi lita på de människor runt omkring oss som har bevisat sin kärlek till oss, och de som vi själva vill dela vår kärlek med. Men kanske behöver vi något utöver detta? Något som är starkare är vad människor någonsin kan ge oss?

Jag vill försöka förklara vad Kärlekens Väg (Bhakti), inom hinduismen, är för något. Detta handlar om att hinduer ska erkänna, visa och känna sin kärlek och dyrkan till gudarna. Men vilka gudar då? Vishnu är en av de mest dyrkade gudar inom hindusimen, och sägs vara den store uppehållaren. Den som har kontroll över människornas öde. Han kan kännetecknas genom blå kroppsfärg och har fyra armar. Shiva är en annan gud som även kopplas med Kärlekens Väg inom hinduismen, och som fruktbarhetens, dödens och förintelsens gud. Det är denna gud som kan förgöra liv, men även återuppbygga liv. Godheten och ondheten själv. Källan till allt gott och ont. Det sista som kännetecknas med Bhakti är Shakti. Detta är en slags kraft, makten och gnistan själv, i något som är ett kvinnligt skapande. Detta kan också tolkas som en guds fru. Hinduer tror och dyrkar ofta flera olika gudar, för olika anledningar och för olika händelser i deras liv. Men vi som inte är hinduer, hur ska vi kunna veta att vår religion är sann, för oss? Hur kan vi vara så säkra?

Min religiösa tro är katolicism sedan jag var född, och för mig är religion och min tro väldigt viktig för mig. Det ger mig ett något slags inre lugn, när allt runt omkring mig är hektiskt och stressigt. När man har en tro, det behöver inte vara en specifik religion man nödvändigtvis måste följa, men en tro på något utöver oss människor och utöver det vi själva kan göra för oss i vårt liv, då kanske vi kan äntligen nå en punkt hos oss själva där vi kan känna oss säkra och trygga. För mig handlar det inte om att man måste be flera dagsböner varje dag eller gå till kyrkan flera gånger i veckan. Det finns inga regler på det sättet, utan det är personligt. Känner du att du vill be flera gånger om dagen, då kan du göra det. Detta är dock olika beroende på vilken religion man har, men jag ungår nu från min egen samt endast en tro utan en specifik religion. Det handlar om något utöver det vardagliga, det som vi alltid upplever varje dag och det vi får höra varje dag. Kanske finns det något djupare till detta, än bara råd från våra medmänniskor?

Vi ställer oss själva ofta frågan, redan från det att vi är små barn, 'Vad är meningen med livet?' . Vad är meningen med det liv vi lever just nu, precis här på denna jord? Varför lever vi? Vad är vårt syfte? Har vi ens något syfte? Vad är meningen med just MITT liv och vad kan jag göra, för att känna jag har uppnått något?
Det finns så många frågor vi har, men tusentals föreläsningar, viktiga religionsböcker och lärare kan inte svara på dessa frågor. Detta är något som vi själva måste försöka förstå, försöka skapa, för vårt liv och kanske till och med för andra. Det finns ingen präst, ingen student eller högre utbildad lärare som kan svara på detta, utan att reflektera och inspireras av sin egna tro och religion - alltså blir det inte längre personligt, utan man influeras av andra och deras religioner.

När man däremot ska sedan föra ett samtal i en klass, mellan arbetskollegor eller mellan vänner, om religion och dess egna uppfattning av Gud och syftet till varför vi finns på denna jord, så kan detta skapa enorma konflikter. Religion och ens egna personliga tro är så pass personlig, att det har blivit ett svårt ämne att prata om.

Inom hinduismen möter vi flertal okända, och för oss, otroliga ritualer och traditioner som vi inte ens anser vara nödvändiga, eller kanske till och med överflödiga och löjliga. Men dessa ger en mening med livet till de som tror på detta. Det ger en slags trygghet att veta denna guden stöttar mig i exempelvis mitt arbete och min karriär, om jag tillber och dyrkar honom. Varför ska man då behöva säga emot och anse att en annan religion är viktigare än den andra? Var finns jämlikheten och omtanken, som i princip alla religioner grundar sig till? När det kommer till mina egna och personliga uppfattningar är det svårt för mig att endast förklara, vad jag vet och vilka "regler" jag följer, eftersom jag och största delen av unga människor fortfarande har hela sitt liv framför sig. Det är vanligt för oss unga, att tveka och vara osäkra, speciellt när det gäller något sådant här omfattande. Men jag vet att jag har en tro, jag följer det som känns bäst för mig, och inte vad andra har sagt till mig är den rätta eller viktigaste religionen. Allt är individuellt.

Det finns flera tusentals människor som inte håller med mig. Som anser att min tro och min religion är fel, löjlig och osann. Att deras religion är den enda sanna, och det enda rätta. Det finns flera tusentals människor som tror så som jag. Som anser att min tro och min religion är rätt, sann och den enda religionen man ska följa. Skillnaden för mig är, att jag inte dömer folk efter deras religiösa uppfattning och jag anser inte heller att de har fel och jag rätt, eller tvärtom. När det handlar om dina egna känslor, tankar och ord finns det inget som är rätt eller fel, sant eller osant, löjligt eller osannolikt.

Länge har folk försökt att få andra att konvertera till deras religion. Jag talar nu för mig själv och mina åsikter och säger att det räcker. Det har pågått alldeles för länge, en konflikt mellan hinduismer och buddismer, kristna och icke-kristna, judar och muslimer och katoliker och protestanter. Dessa religiösa krig och dess regler som dessa människor lever av, ger inte rättvisa för resten av världen, och inte minst rättvisan för en själv.

Skriven av: Patricia Karlsson.