Kärlekens väg (Bhakti): Shiva, Vishnu eller Shakti. [Religion-Svenska C] Oktober 2010.

Patricia Karlsson
Religionskunskap/Svenska
SP3B


Kärlekens väg (Bhakti): Shiva, Vishnu eller Shakti.

Hur ska man veta vad som är rätt för en själv, och vad som är fel? Vilka gudar som existerar och vilka som kan hjälpa en med det liv vi nu lever? Hur ska vi människor kunna acceptera de hundratals olika religioner som omfamnar vår värld, och hur kan vi vara säkra på att den religionen vi var uppväxta med, är den vi vill följa?

Inom hinduismen möter vi flertal gudar som står för varje skede i våra liv, och vi kan se olika ritualer som utförs, några vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Personligen tycker jag att det viktigaste i vårt liv, och det som allt grundar sig till, är omtanken och kärleken gentemot andra och oss själva. Det handlar inte om makt, pengar, rikedom eller otacksamhet, utan glädje och kärlek, även från andra. När vi möter problem och motgångar i våra liv kan vi lita på de människor runt omkring oss som har bevisat sin kärlek till oss, och de som vi själva vill dela vår kärlek med. Men kanske behöver vi något utöver detta? Något som är starkare är vad människor någonsin kan ge oss?

Jag vill försöka förklara vad Kärlekens Väg (Bhakti), inom hinduismen, är för något. Detta handlar om att hinduer ska erkänna, visa och känna sin kärlek och dyrkan till gudarna. Men vilka gudar då? Vishnu är en av de mest dyrkade gudar inom hindusimen, och sägs vara den store uppehållaren. Den som har kontroll över människornas öde. Han kan kännetecknas genom blå kroppsfärg och har fyra armar. Shiva är en annan gud som även kopplas med Kärlekens Väg inom hinduismen, och som fruktbarhetens, dödens och förintelsens gud. Det är denna gud som kan förgöra liv, men även återuppbygga liv. Godheten och ondheten själv. Källan till allt gott och ont. Det sista som kännetecknas med Bhakti är Shakti. Detta är en slags kraft, makten och gnistan själv, i något som är ett kvinnligt skapande. Detta kan också tolkas som en guds fru. Hinduer tror och dyrkar ofta flera olika gudar, för olika anledningar och för olika händelser i deras liv. Men vi som inte är hinduer, hur ska vi kunna veta att vår religion är sann, för oss? Hur kan vi vara så säkra?

Min religiösa tro är katolicism sedan jag var född, och för mig är religion och min tro väldigt viktig för mig. Det ger mig ett något slags inre lugn, när allt runt omkring mig är hektiskt och stressigt. När man har en tro, det behöver inte vara en specifik religion man nödvändigtvis måste följa, men en tro på något utöver oss människor och utöver det vi själva kan göra för oss i vårt liv, då kanske vi kan äntligen nå en punkt hos oss själva där vi kan känna oss säkra och trygga. För mig handlar det inte om att man måste be flera dagsböner varje dag eller gå till kyrkan flera gånger i veckan. Det finns inga regler på det sättet, utan det är personligt. Känner du att du vill be flera gånger om dagen, då kan du göra det. Detta är dock olika beroende på vilken religion man har, men jag ungår nu från min egen samt endast en tro utan en specifik religion. Det handlar om något utöver det vardagliga, det som vi alltid upplever varje dag och det vi får höra varje dag. Kanske finns det något djupare till detta, än bara råd från våra medmänniskor?

Vi ställer oss själva ofta frågan, redan från det att vi är små barn, 'Vad är meningen med livet?' . Vad är meningen med det liv vi lever just nu, precis här på denna jord? Varför lever vi? Vad är vårt syfte? Har vi ens något syfte? Vad är meningen med just MITT liv och vad kan jag göra, för att känna jag har uppnått något?
Det finns så många frågor vi har, men tusentals föreläsningar, viktiga religionsböcker och lärare kan inte svara på dessa frågor. Detta är något som vi själva måste försöka förstå, försöka skapa, för vårt liv och kanske till och med för andra. Det finns ingen präst, ingen student eller högre utbildad lärare som kan svara på detta, utan att reflektera och inspireras av sin egna tro och religion - alltså blir det inte längre personligt, utan man influeras av andra och deras religioner.

När man däremot ska sedan föra ett samtal i en klass, mellan arbetskollegor eller mellan vänner, om religion och dess egna uppfattning av Gud och syftet till varför vi finns på denna jord, så kan detta skapa enorma konflikter. Religion och ens egna personliga tro är så pass personlig, att det har blivit ett svårt ämne att prata om.

Inom hinduismen möter vi flertal okända, och för oss, otroliga ritualer och traditioner som vi inte ens anser vara nödvändiga, eller kanske till och med överflödiga och löjliga. Men dessa ger en mening med livet till de som tror på detta. Det ger en slags trygghet att veta denna guden stöttar mig i exempelvis mitt arbete och min karriär, om jag tillber och dyrkar honom. Varför ska man då behöva säga emot och anse att en annan religion är viktigare än den andra? Var finns jämlikheten och omtanken, som i princip alla religioner grundar sig till? När det kommer till mina egna och personliga uppfattningar är det svårt för mig att endast förklara, vad jag vet och vilka "regler" jag följer, eftersom jag och största delen av unga människor fortfarande har hela sitt liv framför sig. Det är vanligt för oss unga, att tveka och vara osäkra, speciellt när det gäller något sådant här omfattande. Men jag vet att jag har en tro, jag följer det som känns bäst för mig, och inte vad andra har sagt till mig är den rätta eller viktigaste religionen. Allt är individuellt.

Det finns flera tusentals människor som inte håller med mig. Som anser att min tro och min religion är fel, löjlig och osann. Att deras religion är den enda sanna, och det enda rätta. Det finns flera tusentals människor som tror så som jag. Som anser att min tro och min religion är rätt, sann och den enda religionen man ska följa. Skillnaden för mig är, att jag inte dömer folk efter deras religiösa uppfattning och jag anser inte heller att de har fel och jag rätt, eller tvärtom. När det handlar om dina egna känslor, tankar och ord finns det inget som är rätt eller fel, sant eller osant, löjligt eller osannolikt.

Länge har folk försökt att få andra att konvertera till deras religion. Jag talar nu för mig själv och mina åsikter och säger att det räcker. Det har pågått alldeles för länge, en konflikt mellan hinduismer och buddismer, kristna och icke-kristna, judar och muslimer och katoliker och protestanter. Dessa religiösa krig och dess regler som dessa människor lever av, ger inte rättvisa för resten av världen, och inte minst rättvisan för en själv.

Skriven av: Patricia Karlsson.